Det har varit tyst här länge nu. Även om skrivandet brukar ligga på is brukar jag kika in men den senaste tiden har mina tankar och mitt fokus legat på annat. Jag vet egentligen inte om jag är kapabel till att formulera mig eller om jag överhuvudtaget bör skriva men det jag vet att jag behöver sortera tankarna, få saker på "papper" för att kunna läsa i framtiden. 

Min pappa har i flera månader dragits med en envis hosta, han påpekade det redan sent på hösten förra året. Jag tyckte att han borde uppsöka läkare men han är inte den som går dit i första taget varpå han lät bli. Någon gång i början på detta år fick han utöver hostan problem med rösten, det liksom svajade som när en tonåring kommit i målbrottet så fort han "höjde" rösten. I slutet på maj månad var han hes och valde äntligen att uppsöka läkare. Läkaren skrev ut antibiotika och en medicin som ska göra att slemmet är lättare att hosta upp. Ja, läkaren skrev ut antibiotika utan att ta prover vilket gör mig frustrerad för det är precis sådant som ökar antibiotikaresistensen. Jag förstod såklart tidigt att där fanns inga bakterier eftersom det inte fanns några andra symptom överhuvudtaget. Pappa som inte är insatt inom vården litar som så många andra blint på det läkaren säger. Så vi hade en liten dust om vem som har rätt, jag eller läkaren. I slutändan var det jag som fick rätt. Efter antibiotikakuren kvarstod problemen och pappa vände sig till ÖNH, han fick träffa en specialist som upptäckte att en liten del av det vänstra stämbandet är förlamat och han fick den jobbiga nyheten om att det förmodligen aldrig blir bra och att han aldrig kommer att kunna sjunga igen. Det är vad pappa gör, han arbetar som musiker och sjunger samt spelar bas. Specialisten tyckte att det var lämpligt att göra en lungröntgen också eftersom han är rökare. Någon gång under vecka 22 gjorde han den första lungröntgen och man kunde konstatera att det fanns en mörk fläck i den vänstra lungan. Det skulle utredas vidare och efter det känns det som att pappa har varit på undersökningar varje vecka.  

5/6 Magnetkameraundersökning

7/6 Blodprover samt EKG

10/6 Datortomografi med kontrast

11/6 Bronkoskopi 

20/6 Spirometri och läkarsamtal

25/6 PET-DT

27/6 Läkarsamtal 

Det sista läkarsamtalet var jag där. Jag tog med mig Rasmus och åkte till Finland för att vara där när det var dags. Hela dagen kändes lång, väntan var lång. På eftermiddagen ringde läkaren och berättade det jag egentligen redan visste, pappa har lungcancer... Det var både bra och dåliga nyheter. Det bra var att det inte har spridit sig någon annanstans och det dåliga var att tumören sitter på ett dumt ställe som gör att den inte går att operera bort. Och på grund av den dumma placeringen gick det inte att prover på tumören under bronkoskopin vilket gör att man måste utföra den ytterligare en gång men välja en annan väg. Därav vet man inte vilken typ av tumör eller vilket stadium den befinner sig i än, dock ville man få reda på detta så fort som möjligt och sätta in behandling innan cancern hinner sprida sig till andra organ.  

Det blev ett långt inlägg och jag ber om ursäkt om det är osammanhängande men detta skriver jag mest för mig själv, för att det ska finnas loggat när saker har hänt och inte. Vad min pappa har gjort och när.