Gårdagen var fan i mig brutal. Om jag hittills har tyckt att dagarna har varit jobbiga så är det ingenting mot hur det var igår. Droppen var när pappa skulle tillaga pannkakor och hade i antingen för mycket mjöl eller för lite mjölk, alla möjliga svordomar haglade ur hans trut och han sa åt mig att göra smeten istället. Absolut, jag ordnar det. Men lika fort som han försvann till soffan var han tillbaka och gastade om att han brukar halvera måtten för att det blir så många annars. Ja men senast jag kollade så var jag inte en tankeläsare och det hade ju underlättat om han sagt att jag skulle halvera det för då hade jag så klart gjort det. Man kan ju önska att det hade varit slut där men det fortsatte och han vakade över mig som en jävla hök. Det var ingen guld-känsla som infann sig när han stod och flåsade mig i nacken och hela tiden frågade vad jag gjorde om man säger så, och som pricken över i:et startade jag spisplattan fel också. Då var det nog, det var också då jag hamnade inne i badrummet gråtandes i en handduk. Till kvällen tog jag en promenad utan honom, stannade till på lastkajen vid affären en stund innan jag gick vidare ned mot sjön. Ps. På tillbakavägen höll jag på att dö pga uppförsbacke. Fyfan. Men det kanske var det som behövdes för det kändes bättre efteråt. 

Men idag, är det faktiskt en bättre dag. Pappa tog själv initiativ till något och det slutade med att vi tog bilen för att åka och fika. Först blev det sightseeing, och sen lite mer för att pappa sa att han säger till när jag ska svänga så när nästa korsning kom lät jag bli att fråga och precis när jag körde förbi sa han att "där skulle du ha svängt men det är skitsamma". Lätt.  

Vi fick i alla fall den där fikan till slut och vi hade en trevlig stund. Han har inte alls varit varken gnällig eller arg idag utan mer som han brukar vara, vilket känns otroligt skönt. Dock verkar det vara lite varannan dag så morgondagen kanske blir jävligt tuff igen. Men jag försöker att ta vara på den här dagen och njuta av att det faktiskt är bra just nu. 

Måste bara flika in med att han i förrgår fick ont vid sidan av ryggslutet, vilket har hållit i sig. Idag förklarade han att det är en som en huggande känsla, inte hela tiden utan det kommer och går. Samt att han idag plötsligt blev väldigt yrslig, det höll i sig en bra stund trots att han satt ned. Det där i ryggslutet kan ju lika gärna vara vad som helst, men det kan ju också vara så att cancern har spridit sig. Yrseln utgår jag ifrån att det beror på hjärntumörerna. Börjar bli otålig av att vänta på den där jäkla biopsin, det känns som att det har hunnit passera en evighet sedan diagnosen och att det är en hel evighet kvar innan det är onsdag och torsdag så att det händer något. Tycker det är sjukt att man väntar i två veckor innan man gör något... 

Men, nu väntar vi på att våra hotwings ska bli färdiga. Det var så längesedan jag åt sådana här och dom är jävligt goda så ser verkligen framemot att stoppa en i käften. Och sen får vi inte glömma att det är Beck på tv ikväll, för tredje dagen i rad. Men just nu är det i princip det enda jag har att se framemot om dagarna så då vet ni att det ungefär så kul jag har här.