Hej på er! 

 

Dags att uppdatera om "projekt pappa". Så, vi lyckades till slut få med oss honom till akutmottagningen på onsdagen.. Där togs i princip bara stroke-kontroller samt blodtryck, trots att pappa inte kunde uppge vilket datum det var och sitt finska personnummer ansåg man att det inte var brådskande och att han borde ha vänt sig till vårdcentralen. Ja, faktum är att han kanske hade gjort det, om han hade varit medveten om att han beter sig märkligt. Jag minns att jag tänkte att "nu är det kört", kommer aldrig lyckas få med honom till vårdcentralen när vi väl sätter foten innanför dörren i hans lägenhet igen. Som tur var så ringde min farbrors fru till vårdcentralen för att boka tid, hon förklarade läget så att allt redan var klart när vi kom dit. 17.30 befann vi oss på vårdcentralen och träffade en hyfsat ung läkare, som återigen tog stroke-kontroller etc. Vi hade dock hela läkarbesöket på engelska så att jag kunde vara delaktig vilket jag tyckte var väldigt bra. Han blev fundersam att minnesförlusten kommit så plötsligt och över att pappa inte kunde hitta ord, så han beslöt sig för att konsultera med onkologen. Där och då bestämdes det att pappa skulle tillbaka till akuten då onkologen ville att man skulle göra en röntgen på huvudet (tack som fan, vilken vettig en!), pappa var så klart inte alls nöjd med att vi skulle tillbaka till akuten men han protesterade inte heller. Det va en lång väntan, men halva Tammersfors verkade supa till utan att kunna hantera det under onsdagen... Åt andra sidan brukar det vara lång väntan på akutmottagningar överlag. Läkaren där talade tyst och någon gång under kvällen sa han något i stil med att "vi kommer förmodligen hitta något som inte är kul på röntgen", jag hann aldrig säga så mycket för lika snabbt som han sa det så försvann han därifrån. Till slut var det dags för röntgen, och återigen en lång väntan innan läkaren tittat på bilderna. När klockan närmade sig nio kom läkaren igen och meddelade att man på röntgen såg att pappa har en stor, jätteful tumör i frontalloben. Vilket så klart förklarar hans märkliga beteende. Men pappas största bekymmer var att han inte skulle få åka hem, vilket säger en hel del... 

 

I torsdags åkte vi till canceravdelningen där han blev inlagd. Just när vi kom var han och gjorde en magnetröntgen för att utesluta eventuella andra tumörer i hjärnan. När man hade uteslutit att det var lymfom så gav man pappa kortison direkt för att minska svullnaden i hjärnan. Man visste inte så mycket än men läkaren talade om för oss att pappa inte har någon sjukdomsinsikt, han måste lämna in sitt körkort till polisen för han får körförbud, och att dom återkommer så fort dom vet mer. 

 

I fredags fick vi svar på magnetröntgen. Tyvärr finns det ytterligare två tumörer på andra ställen i hjärnan, dock mindre än den i frontalloben. I nästa vecka kommer man att ta biopsi från den stora tumören för att avgöra om det är metastaser från lungcancern eller om det är en primär tumör. Man pratar även om operation, dock beroende på vad dom kommer fram till att det är för tumör etc. Troligtvis flyttas han till ett annat sjukhus under måndagen, om det finns platser, annars får han stanna kvar där han är då dom inte vågar låta honom vara ensam hemma... Vilket så klart känns skönt nu när inte jag är där! Det märktes att kortisonet gjorde nytta för redan dagen efter pratade han lite mer. 

 

Igår åkte vi dit redan på förmiddagen för att spendera hela dagen där innan det var dags att åka till båten i Åbo. Han lyckades till och med betala en räkning då 👌 Det var fruktansvärt jobbigt att lämna honom... Men jag åker snart tillbaka och det är det enda som får mig att känna att det är okej att jag just nu sitter hemma i Sverige. Uppdaterar när jag vet mer 💋