Som jag nämnde i mitt förra inlägg så väntar jag in ett viktigt meddelande. Det är nämligen så att min pappa har blivit superkonstig, verkligen SUPERKONSTIG. Vi skriver i princip dagligen med varandra på messenger men den senaste tiden har det varit något hattigt, dock har han de senaste två veckorna svarat märkligt och osammanhängande och inte alls varit sig själv. Jag kan dra ett exempel då jag frågade om han inte ätit någon mat och han dagen efter svarade att "Jodå.. Har jag ju takit helt lugnt". Jag drar inte slutsatsen att han är knepig bara för just det meddelandet utan det har så klart varit många fler konstiga meddelanden, upprepningar av vad jag har skrivit och svar på något jag inte ens har frågat. Jag bestämde mig i alla fall för att det var dags för en videochatt, jag behövde få veta om hans tal är förändrat etc. 

 

Så igår videochattade vi och ärligt talat vet jag inte riktigt vem det var jag hade i den andra bildrutan men det var inte min pappa. Eller jo så klart, bildligt talat, men den personen som pratade var inte han. Han talade långsamt, skrattade flera gånger som att han inte visste vad annars han skulle göra, hittade inte orden på svenska, svarade mest "ja, eeeh" och hans blick försvann ut genom fönstret nästan som att han inte förstod vad jag sa. Frågade om han hade tappat svenskan och han svarade ja och skrattade. Men man tappar ju inte nästan ett helt språk på två veckor som han verkar ha gjort. Min magkänsla sa att något inte står rätt till men jag är flera hundra mil bort ifrån honom och kan inte göra så mycket. Jag skrev dock ett meddelande till en av hans bröder, som dessvärre är bortrest till våran stuga långt upp i norr, och frågade om han pratat eller skrivit med pappa på senaste tiden och om han i sådana fall har märkt av att det är väldigt osammanhängade, för någonstans tänkte jag att det kanske ändå bara rör sig om att han har problem med svenska språket från ingenstans. 

 

Min farbror svarade en kort stund senare att han hade ringt till pappa, och att jag nog hade rätt för han pratade konstigt. Först hade han sagt att det var sol ute och helt plötsligt var det regn, som att han inte mindes att han nyss hade sagt att det var soligt. Och så hade han frågat efter namnet på pappas arbetskamrat, som han har hängt ihop med så länge jag kan minnas. Det här är alltså en man som har funnits till långt innan jag föddes och dom arbetade ihop senast förra året innan pappa blev sjuk i sin lungcancer, sedan har dom så klart hållt kontakten efter det också. Hur som helst, han kunde inte uppge namnet på sin arbetskamrat till min farbror. Det är helt vansinnigt. Så det är ju givetvis inte bara det svenska språket och skriften det har hänt något med utan det här är ju något helt annat... Vad vill jag egentligen inte veta. Och han säger så klart att han mår bra, han förstår inte alls varför jag tycker att han beter sig märkligt. Min farbror hörde i sin tur av sig till pappas "tjej", det är ingen som egentligen vet om dom är tillsammans eller inte, för att höra om hon har märkt något. Jag kan ju inte direkt höra av mig till henne då hennes engelska är knackig och hon pratar ingen svenska, och min finska är så dålig att den går till världshistorien, så vi kan ju knappast föra en koversation. Hon har i alla fall varit orolig för pappa och nu när vi märkt det så ringde hon till cancersjukvården och fick prata med en sjuksköterska, hon skulle föra det vidare till läkarcentralen och imorgon ringer en läkare upp henne för att bestämma hur dom ska gå tillväga med det här, samt att en läkare ska åka hem till pappa och kolla hur det egentligen står till. Därav är meddelandet så jävla viktigt, pappas "tjej" hör av sig så fort hon har pratat med läkaren och har mer information att komma med. Trots att vi inte kan prata med varandra riktigt så skrev jag och tackade för all hjälp. 

 

Vi får helt enkelt se vad som händer efter idag. Men mina tankar skenar så klart iväg och jag ser redan framför mig att han har metastaser i hjärnan. Någon stroke är det definitivt inte, jag kollade hans ansikte direkt när kameran slogs igång. Och... Någon alkis har han inte heller blivit för jag lurade honom att visa hela sin lägenhet och det finns ingenting som tyder på att han dricker mer än vad han har gjort någonsin förut. Det vill säga eventuellt någon öl en fredagskväll. Ja, min hjärna går definitivt på högvarv. Återkommer med hur det artar sig.