Det är så himla grått idag. SÅ jävla tråkigt. Dagen startade med regn som efter en liten stund övergick till snöblandat och nu är det endast snö som virvlar omkring. Hörru vädret, hur vore det med solljus i ett par dagar kanske?! 

 

Hur som helst tog jag mig till gymmet för att utföra mitt planerade träningspass efter att jag lämnat av Rasmus i skolan. Tänkte ju att det inte skulle vara någon där vid den tiden (folk jobbar väl, hallå!) men som ni kan se på bilden står det en till bil på parkeringen. Alltså jag är ju sådär mesig och tränar allra helst själv eller med någon jag faktiskt känner så jag satt kvar i bilen i några minuter och funderade på om jag skulle åka därifrån... Men vet ni vad? Jag klev ur min comfort-zone och gick in trots allt. Personen som ägde bilen knatade ändå runt inne på herrarnas omklädningsrum och pratade i telefonen så det var liksom ingenting som störde mig. Senare dök det upp två till men jag kände nog mer att dom gjorde sitt och inte brydde sig om mig utan det är snarare hjärnspöken som gör att jag inte vill träna med andra människor i närheten. Dom hejade när dom kom men det var inget mer med det. Efter en timme kände jag mig färdig, och jag var ändå tvungen att åka hem eftersom vi väntade på leveransen av stegen... Och fyfan, jag har sådana spaghetti bolognese-ben (mildaste och bästa förklaringen) efter träningen att jag inte vet hur jag ska klara av att springa omkring på jobbet ikväll. Det märks ju definitivt att det var längesedan jag ägnade tid till träning för jag är alltså nästan rådlös över hur otränad jag är, eller okej, jag vet ju om att jag är sjukt otränad men ändå... Tyckte inte att jag tog i så fruktansvärt ändå, ni vet när man tänker att man ska ta det någorlunda lugnt när det är första gången på länge så att man inte sjabblar till det på något sätt, jag utgick från den inställningen men ändå lyckades jag se ut som en sprängd  bifftomat i ansiktet när jag knatade in i omklädningsrummet. Alltså den synen, hahah, det var nästan så att jag skrattade högt åt mig själv. När jag skulle gå ut till bilen var det alltså på den nivån att mina ben kändes bortdomnade och jag trodde att jag skulle göra ett magplask på gymgolvet, men jag klarade mig som tur var.

 

Jag hann åka hem och duscha, och äta frukost innan chauffören ringde om att han var påväg hit med stegen.. Jim missade att fylla i mitt mobilnummer istället för sitt eget så chauffören ringde honom när han var påväg, tur i oturen så är det lite lyhört här hemma så jag hörde när Jims telefon började vibrera på sängbordet. Och den där stegen, jag vet inte vad jag hade förväntat mig egentligen men fan vad lång och otymplig, och med mina skakiga ben var det ju inte så lätt heller. Men jag lyfte upp den på huvudet och lyckades få med mig den i alla fall, hade inte en aning om vart jag skulle göra av den heller men nu ligger den mot husväggen utanför trappen åtminstone. Ja men nu är det snart dags att slänga i sig lunch och göra sig i ordning för att åka till jobbet, idag blir det till att leta parkeringsplats.... Det är nästan det värsta med att jobba kväll, finns ta mig fan aldrig några parkeringsplatser utan du måste alltid åka runt halva jordklotet för att hitta en, typ.. Önska mig lycka till, både med att hitta parkeringsplats och att gå ikväll 😂