Kan ju börja med att tala om att coronatestet var negativt. Sen hur man med vårdpersonal nöjer sig med ett negativt svar och inte med patienter är en annan femma. Nu vill inte jag bli petad i näsan fler gånger så jag är nöjd med att vi bara behöver ta ett istället för tre när det är negativt, men något jag inte riktigt begriper är varför det är sådan skillnad på personal och patient för dom ska vi minsann pilla i näsan minst tre gånger även om både det första och andra är negativt. Men som sagt, det räcker med en gång för min del. 

Men det är inte den biten jag har fått nog av, utan den här smärtan från bröstkorgen som strålar och skär ned till revbenen och nu även ut i skulderbladet. Det är liksom en blandning av strålande, skärande, huggande smärta och när jag är still är det bara som en enda stor ihållande jävla kramp som aldrig släpper taget. Det har alltså gått från att först bara göra ont när jag andas och särskilt vid djupa andetag, till att bara göra ont när jag böjer mig framåt och vid vissa rörelser, till att slutligen göra ont konstant. Och nu är jag inne på typ fjärde eller femte veckan med det här. Jag har fått nog nu. Ringde till vårdcentralen i fredags för att få råd hur jag ska bli av med det här i och med att Ipren, Alvedon och muskelavslappnande inte ger effekt. Istället för råd fick jag en telefontid med läkare, och istället för ett samtal med läkaren fick jag en tid på måndag. I och med att jag är yttepyttelite förkyld (vilket jag självklart berättade) ska jag alltså ta mig in via ambulansintaget och läkaren möter upp mig iklädd i utrustning som att jag är coronamisstänkt, hon nästan bad om ursäkt för att hon kommer se ut som en rymdvarelse, men jag vet hur det känns. Nu hoppas jag att det blir någon ordning på det här dels för att jag är jävligt trött på att ha ont och dels för att jag inte får sova ordentligt.  

I alla fall, jag vet inte vart gårdagen tog vägen men den gick jäkligt fort. Vi åkte till Arboga för att fylla på vårat läsklager som nu ekade tomt, det är en sån där sak som bara måste finnas hemma. När vi kom hem var det redan eftermiddag och vi började med våran hemmagjorda pizza direkt eftersom degen behövde jäsa, någonstans där bakade Jim dumlekakor också. Rasmus kompis Eric kom över och dom lekte till kl 17, det var alltså full fläkt här hemma i några timmar. När middagen som för övrigt var jävligt god var uppäten slog vi oss ned i soffan för att titta på film tillsammans.