Det har äntligen blivit fredag vilket betyder att hela familjen är ledig. Jag har visst överlevt biten med tidiga morgnar hela veckan, det kanske är bra med en mjukstart inför vad som komma skall. I vanliga fall är att kliva upp halv sju rena rama sovmorgonen, men just nu är det precis lika illa som att kliva upp klockan fem. Idag blir det fredagsmys utan barn då han packade väskan och skulle hem till mormor i Köping, som jag nämnde renoverar hon sitt vardagsrum och Rasmus har tydligen gått och blivit någon sorts byggare Bob som älskar att riva, måla etc. så han föredrog att vara där och hjälpa till istället för att hänga med oss. Så det är alltså såhär det är att bli dissad av sitt barn? Är detta känslan jag kan förvänta mig när han är tonåring? Han har ju förvisso lovat att han aldrig ska lämna mig men... 😉